Biografier

Med skräckblandad förtjusning presenterar jag mitt livs nederlag och glädjeämnen.

Hon växte upp i andra världskrigets Tyskland, flydde under dramatiska förhållanden från DDR till Västtyskland och skulle senare ta sig till det förlovade landet Sverige, endast 19 år gammal. Så en höstkväll 1960 i Jönköping, på Alphyddan, på en dans som hon inte ens hade tänkt att gå på, mätte hon sitt livs stora kärlek. Ett möte som blev upptakten till en livslång resa tillsammans med sin älskade Olle och deras tre söner. I sin tredje självbiografiska bok berättar Hannelore Bengtsson om sin barndom och ungdomsår och om det trygga livet i Sverige, med kärlek, möten, vänskap och alla de ingredienser som ett helt vanligt liv brukar innehålla. Med stor inlevelse berättar hon också om hur hon som nybliven pensionär tågluffade genom Norge och Finland.

Och så en dag, när allt bara var så bra som man kunde önska, förändrades livet sakta till en lång och hopplös kamp. Innerligt och självutlämnande berättar Hannelore om de sista åren tillsammans med sin Olle och om vad som är allra viktigast när livet inte alls är självklart längre. Och hur länge orkar man hålla kärlekens låga brinnande, trots att allt är hopplöst?

Under andra halvan av 1800-talet var Uppsala en stad i snabb expansion. Folk lämnade landsbygden för ett liv i den växande staden. Några fann lycka och framgång. Andra hamnade i samhällets marginaler, sällan uppmärksammade eller dokumenterade. Tvillingarna Per och Johan Stafbom och deras familjer representerar den utsatthet och trångboddhet som var fl ertalets verklighet i dåtidens Uppsala och Uppland. Pojkarna var födda utom äktenskapet år 1834, av en mor som enligt församlingsprästen var illa känd i bygden.

Att få växa upp i en trygg familj, i ett land och i en tid då framtidstron präglade livet är en ynnest. Men det verkliga livet innebär både fantastiska äventyr och djupa dalar. I den här boken vill jag på ett personligt sätt förmedla min tankar från den intressanta och ibland overkliga resan i hög fart genom livet som jag varit med om. Det är också en ambition med boken att läsaren ska kunna få med sig lite kunskap från bokens ibland detaljerade beskrivningar av vad jag varit med om, inte minst från arbetslivet. Som ung civilingenjör fick jag möjligheten att vara med och bygga kärnkraftverk och senare projektleda leveranser av matoljefabriker till länder som Kina och Korea. Jag fick senare även inblick i telekombranschen innan jag blev kärnkraftskonsult. Att få arbeta så brett har gett mig olika infallsvinklar. Men livet innehåller så mycket mer än arbete. På resan genom boken får ni följa med till den privata familjesfären och till mina stora intressen för mat & vin och löpning. Jag kan jag inte heller låta bli att delge er några av de tankar som jag har om samhällsfrågor som alltid är aktuella. Dessa tankar utgör ju en integrerad del av den person jag är. När jag kring millennieskiftet började få feberproblem förändrades tillvaron successivt. En osannolik historia hade börjat där jag så småningom fått lära mig konsten att nästan dö. När jag många år senare återkommit till livet hade jag fått en diagnos som bara några få personer har, och som nästan ingen läkare känner till. Det är som ett under har inträffat. Men konsten att nästan dö har drabbat mig ytterligare några gånger. Det är min förhoppning att läsare av denna bok ska få sig till livs en del tänkvärda tankar från livet.

När jag föddes hade jag inga goda odds att överleva!

Livet fick en tuff start och min familjs tillvaro vändes upp och ner. De rekommenderades att lämna mig till ett avlastningsboende, for det skulle bli extremt jobbigt att vårda mig hemma. Men de tänkte aldrig tanken att lämna bort sin lilla dotter!

Safar Safar was born in Midyat, Turkey in 1921
and died in New Jersey, USA in 2000. 

This book does not only preserves his family’s history as he intended; it also
offers a better understanding of what life was like in Tur Abdin.

I den här boken berättar anhöriga hur de upplever det att deras nära och kära
lever med Alzheimers sjukdom.

Brittas berättelse tar oss från uppväxten i ett idylliskt Lindesberg till ett liv i Stockholms skärgård med en älskad make, båtbyggare i skärgården och på Sri Lanka. Han utvecklar senare demens, och boken skildrar svårigheterna i denna de anhörigas sjukdom.

Ödet tog över rodret redan från början av de Finskavinterkrigen år 1939. Efter fredsavtalet i Finland 1944- dröjde det långt inpå 1950-talet innan allt normaliserades för befolkningen i de mest drabbade länderna inom Europa.

På initiativ av Ulf Sundbladh startades en skrivare-cirkel med utgångspunkt på ”Bruksminnen” från Bruket i Olofström. Efter några träffar bestämde vi hur målsättningen skulle bli. Innehållet skulle spegla stämningen och gemenskapen på Bruket. Vi vill med denna denna bok försöka namnge så många som möjligt, utan att nergöra någon person. I stället vill vi framhålla person, gemenskap och stämning inom kamratkretsen och arbetsplatsen. Vi är rädda om personers integritet, men för att få fram det djupa sammanhanget är vi måna om att olika personers karaktärer skall speglas. Så bäste läsare, denna lilla bok är skriven med syfte. att bevara bruksminnen för eftervärlden och att ett gott skratt kan förlänga livet.
Själva har vi skrattat mycket av det vi gjort och upplevt.