Biografier

På tågresan mellan Mora och Stockholm möter vi en kvinna som ständigt pendlar mellan sina rötter i Iran och sitt nya liv i Sverige. Med bagaget fyllt av minnen från en barndom präglad av förväntningar och begränsningar, tar hon oss med på en resa genom landskap såväl yttre som inre. Varje möte, varje samtal på tåget blir en spegling av de kamper och insikter som format hennes liv.

Min ork är liten.

Min koncentrationsförmåga är svårfångad.

Mitt minne är kort.

“Där fåglarna är” är en berättelse om fåglar. Det är också en historia om liv och död.

I boken berättar Gabriella Mårtenson om sitt liv med schizoaffektivt syndrom som hon lidit av sedan många år tillbaka och som gör att hon tampas med psykoser dagligen. Författaren berättar om flertalet möten hon haft med fåglar som kommunicerar med henne på olika sätt.

Boken åskådliggör både psykiska och fysiska ledor som varvas. Hennes vardag handlar om att överleva dessa svårigheter och vända dem till något ljust. För det finns ljus också. Men det som skiljer liv och död är knappt och känslan av hur skört allt är är tydlig.

Gabriella Mårtenson själv menar att hon skriver för att bearbeta, synliggöra och beröra.

När glioblastom, en obotlig hjärntumör, plötsligt gör entré i Niklas Olovsons familjs liv, förvandlas allt på ett ögonblick. Tumören, döpt till Pastor Kane, tar över och tvingar familjen in i dödens väntrum. Här möter vi ärliga och känslosamma dagboksanteckningar om kampen mot en obeveklig fiende, om kärleken till Åsa – Niklas fru, barnens mamma och familjens hjärta – och om vardagens fortsatta små mirakel trots tragedin.

Pastor Kane är en gripande berättelse om förlust, men också om livets envisa ljusglimtar mitt i mörkret. En bok som visar att även när det är som svårast, kan humor, kärlek och en stark vilja att leva dag för dag ge kraft att orka vidare

Krig är ett fruktansvärt tillstånd för människor, tankar, mänskligt medvetande och det materiella. De som inte upplevt krig kommer att ha svårt att förstå, och de som upplevt det genomgår ett stort smärtsamt trauma som gör det svårt att förklara och beskriva sina upplevelser. Krig är inte krigsspel och parader, utan döende, sårade, gravar, brända hus, kryckor och bårar, mordbrand och plundring – krig är ett blodbad. Varje krig är annorlunda, med
sina hjältar, sina offer, sina förstörelser och öden.

René Reiss var känd i Filmbranschen och biokretsar i Stockholm. För cirka 15 är sen stod det mycket om Kvartersbion och René i Stockholmstidningarna . Bion var nedläggningshotad och fick inte Kulturstöd längre.
Bion var samlingsplats för Bioälskare och andra. Bla hemlösa och Hbtq-folk m.fl.
René visade Kvalitetsfillm från klassiker som Casablanca till Kusturica Zigenarnas tid.
Han sålde Bion för ca 10 år sen.
Jag trodde någon av hans kollegor skulle skriva en bok om honom, men så fick jag göra det i stället.
Gunnar Thorell skrev ett inlägg om boken i Facebook.

René Reiss hade Konstutställningar på Kvartersbion också.

Margareta Hoffers illustrerade minnesbok om René Reiss - pappa till Kvartersbin vd Hornstull.
Margareta är själv konstnär, skriver på samma sätt som hon målar- det vill säga drastiskt, subjektivt, utan försök att lägga till rätta. Det blir ett minnesmärke över hennes kärlek till René - ibland tragiskt ibland komiskt - framför allt unikt levande.

Hur kan det komma sig att ett barn som växer upp i en trygg och välfungerande familj och en välbärgad social miljö ändå hamnar i utanförskap, missbruk och kriminalitet? Detta är en central fråga i boken om Calle, en adopterad pojke med ADHD.

Kim Siljebäck delar modigt med sig av sin resa genom livets komplexa och ofta svåra terräng. I boken “En del av mig” utforskar hon både inre och yttre resor - från barndomen som adopterad i Sverige till de upprepade resorna tillbaka till födelselandet Sydkorea. Genom att återskapa minnen, reflektera över dem och ibland konfrontera dem med nyvunnen förståelse, erbjuder Kim läsaren en djupdykning in i de känslor och upplevelser som format hennes identitet.

Med ett fokus på personlig utveckling och självinsikt, belyser texterna också teman som adoption, tillhörighet, och kampen för att förstå och acceptera sig själv. Kim beskriver hur karateträningen har gett henne mod och fokus, och hur skrivandet har blivit ett verktyg för att bearbeta svåra känslor och minnen.

“En del av mig” är en berättelse om att finna sitt ursprung, om att våga stå ut och om strävan efter att skapa en egen historia i en värld där man alltid känt sig annorlunda. Alla som någon gång kämpat med frågor kring identitet och tillhörighet kommer att känna igen sig i Kims ärliga och djupt personliga berättelse.

... och 22 skruvar, två metallstag, benmassa och en massa ståltråd. Allt detta ryms i min nacke. Jag har så mycket metall i min nacke att jag fick en lista av neurokirurgen där allt står uppskrivet. Precis som en plocklista på Byggmax. Ifall det skulle pipa om mig i säkerhetskontrollen på flygplatser någon gång.

Det första jag frågade neurokirurgen i Barcelona innan operationen var om jag skulle kunna paddla kajak igen. Jag är nämligen en väldigt aktiv tjej som har idrottat i hela mitt liv, som gillar att röra på mig och testa nya saker. Varför just jag? Varför kan ingen som gillar att ligga i soffan och äta praliner drabbas istället?

Jag fick säga upp mig från mitt drömjobb. Jag gick från att vara en av de starkaste tjejerna i gymmet till att sen bli en av de svagaste. Det tog hela 44 år tills jag fick min rätta diagnos, trots att det är en sjukdom som faktiskt är medfödd. Kampen och vägen dit blev väldigt lång. Så onödigt lång. Jag har fått förklara mig och försvara mig oändligt mycket. Jag såg ju för fräsch, pigg och vältränad ut för att ha problem och smärta.

Men det hela slutade med en väldigt lång, riskfylld och avancerad steloperation i utlandet. Från min skallbas, genom hela nacken och ända ner i bröstryggen. Från Kiruna ner till Haparanda som en av mina favoritfysioterapeuter brukar kalla den. Jag gick från att ha ett huvud som satt löst, till ett huvud som resten av livet skulle vara 100% orörligt åt alla håll. En vårdflykting blev till en Krigarprinsessa. Och ja talesättet ”man måste vara frisk för att orka vara sjuk” stämmer tyvärr väldigt bra.