Psykologi & pedagogik

Lars Sjöstrand skriver i sin recension i Läkartidningen av författarens närmast föregående bok ”Alltid på Divanen – terapeuten tänker tillbaka” 2012:

“Sten Espmark har varit en framträdande psykiater, psykoanalytiker, forskare och klinikchef. Under senare år har han i huvudsak arbetat som privatpraktiserande läkare med en bred behandlingsrepertoar, i vilken såväl psykofarmaka som KBT och psykoanalys ryms. 2010 utkom hans bok “I speglarnas sal”, där han i novellform presenterade 12 “fall”. Ett självbiografiskt avsnitt, som i mycket koncentrerade sig på hans professionella utveckling, fick avsluta. I sin nya bok följer han spåren bakåt i tiden... När han, nästan 80 år gammal, hamnar i gränslandet mellan liv och död efter en hjärtinfarkt med åtföljande bypassoperation, startar han en resa genom det förflutnas privata domäner. En resa som inte följer en rätlinjig kronologi. Minnestråden spinns och löper runt; hågkomster från olika tider läggs intill varandra och flyter samman som under en psykoanalytisk seans. Resultatet har blivit en välskriven memoar av närmast skönlitterär kvalitet... Språket är tidvis glimrande och poetiskt, samtidigt som det är enkelt och rättframt”.

”’Du måste sätta gränser för ditt barn!’ skulle någon kunna säga. Det kan ju vara sant, men det kan även sägas vara en ensidig och grovhuggen uppmaning. Vi föräldrar kanske snarare ska fundera över hur vi själva förhåller oss till gränser, och hur det i sin tur påverkar våra barn.”

”Den evidensbaserade psykiatrin är – nästan per definition – fragmentiserande. Man sätter olika namn på olika delar av patientens symtombild istället för att hjälpa patienten med helheten och hur de olika problemen hänger samman.”

”Kunde läkaren ha tänkt: ’Vad får den här personen – med så många kroppsliga besvär – att säga att problemen är psykiska? Vad har han varit med om som får honom att säga så? Borde han få berätta om sina minnen?’”

MÄNNISKA – VEM ÄR DU? Frågan ställdes redan av de gamla grekerna och behöver ständigt uppdateras. Även de tio oxherdebilderna cirklar kring denna frågeställning. I denna kinesisk-japanska parabel berättas om oxherden och hans sökande efter oxen, som i den ursprungliga berättelsen motsvaras av buddhanaturen. Det är en berättelse i tio steg. I dess bredaste betydelse handlar den om en läroprocess och om kulturell, andlig och psykologisk utveckling.